Stenhård träning

Nu har jag tränat klart för idag...! Jag satt förut och velade om jag skulle gymma eller springa. 


Då kläckte Daniel ur sig att jag ju kunde göra båda. Nääää sa jag, det går ju inte, men efter 30 sekunders betänketid och en pannkaka med sockermjölk på (sjukt gott!) kom jag fram till att det var en kanonidé. 


Så, nu har jag kört ett bra ben- och chinspass på gymmet, gått hem och bytt om till löparkläder och sprungit min vanliga runda! Är såå trött och såå nöjd! 


Igår kväll var jag inte så glad som jag är nu. Var riktigt ledsen och såg problem i allt plus att hemlängtan var så stark, att jag aldrig har känt så tidigare. Hade ett långt samtal med mamma och pappa (vad skulle man göra utan föräldrar!?!) och när sedan Daniel kom hem och tröstade kändes det bättre. På något sätt har jag burit på en fasad, mot mig själv, men igår brast allt. Det är skittufft att vara här, särskilt eftersom grabbarna är borta så mycket. Men jag ska bita ihop, klara det här med ett leende på läpparna (och ett leende inombords), utnyttja tiden till att träna hårt och lära mig ryska. En sak som gör saken svår är att vi inte kan få svar på frågor. Till exempel det faktum att våra visum går ut i november och vi inte har en aning om hur vi ska förlänga dem... Men men... jag ska se till att hitta saker att se fram emot, som en resa till Jessica i St Petersburg, hemresor, träningsläger till värmen... Nog om detta för denna gång...


Vi ska se till att utnyttja tiden tillsammans så ikväll ska vi äta middag ute bara vi två och sedan köra familjemästerskap i bowling! :)


Tack älskade bror för hjälpen med Harry!! Kram