Måste bara berätta om min resa igår... Som jag skrev innan har jag ju rest ganska mycket, sett och upplevt en del del dålig service och allmänt krångel. Men detta tog förstapriset.
Hade tur på Arlanda, slapp betala för övervikt. Kom till Sankt Petersburg. Höll på att bli bortfintad av taxichaufförerna, vann den matchen, åkte buss till terminal 1, släpade av oformlig hockeytrunk, golfbag och tungt handbagage, fick en vänlig svensk att vakta väskorna medan jag sprang och hämtade en bagagevagn. Kollade på tv-apparaterna, Moskva kl 19.50 check in disk 21-22. Problem: trappor i vägen. Bar väska för väska uppför trappan, därefter bagagevagnen (!), upp med väskorna på vagnen, rulla 50 meter till ny trappa, bar ner väskorna, därefter bagagevagnen. Tror ni alla stirrade - tror inte det är många kvinnor i Ryssland som kan tänka sig att bära varken väskor eller vagn, det går väl dessutom knappast med deras stilettklackar. Rullade svettig vidare min vagn till diskarna och fick vänta en timme på öppning. Nytt problem: 25 kilos övervikt, vilket i vanliga fall betyder många tusenlappar, i detta fall 650 kronor, bra så. Gick till betaldisken, inget av mina kort fungerade på grund av deras maskiner och damen bakom disken bara skakade på huvudet och vägrade hjälpa till mer. Tårarna var inte långt borta. Gick till en ny disk, det första kortet funkade. Bort med väskorna och genom security. Såklart skulle de kolla igenom handbagaget. Till saken hör att jag vid denna tidpunkt inte ätit något på länge = inte bästa humör.
Flyg till Moskva. Löptur med tungt handbagage till transferdisken för att få nytt boardingkort. Nästa plan om en timme. Net, sa den sura tanten bakom disken. Pay, outside. Härligt. Ny löptur genom utgången, bort till Tatarstan Airs kontor där jag åter fick betala för övervikten. Kortet funkade. Fortfarande ingen mat. Humör i botten och stress i toppen. Vidare till incheckningsdisken för att få ett boardingkort. Självklart en nyanställd människa bakom disken som för varje bokstav hon skrev in i datorn måste kolla i en liten anteckningsbok. Jag i upplösningstillstånd, vill inte missa planet och få sova över i Moskva. Med 35 minuter kvar till departure får jag boardingkortet, springer till security, av med skor, ut med dator, av med jacka, tränger mig före och kommer så fram till gaten där det står last call. Går inte att betala med kort för att köpa en macka så får boarda planet vrålhungrig.
Härligt - det serveras mat! Trodde jag. Alla fick varsin plastlåda som bestod av följande: en ananasring, en vindruva, en minimal äppeljuice och en mycket konstig kaka. Blev bara mer hungrig. Men vad gjorde det - landade äntligen i Nizhnekamsk, möttes av Daniel och tårarna rann. Äntligen framme!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar