Det är väldigt svårt att vara ifrån människor som man älskar. Först flyttade mamma och pappa till Åland, det var jobbigt. Att inte längre ha den vardagskontakt som vi alltid haft. Samtidigt är resan dit smidig och titt som tätt kommer de på mina tävlingar eller på besök hem till Linköping. Jag uppskattar så mycket varje gång vi ses även om avskeden alltid är jobbiga. Hatar avsked.
För några veckor sedan kom nästa jobbiga flytt. Daniels till Ryssland. Att bo 316 mil ifrån varandra är inte roligt. Nu är det bara under en viss tid, sedan kommer vi att ses mycket mer, men just nu dröjer det många veckor mellan träffarna. Det funkar ändå överraskande bra, tack vare sms, skype, facebook och telefon. Men hur gjorde man förr innan dessa tekniska underverk fanns? Måste ha varit pest. Att inte veta hur den andre mår, inte kunna se bilder, inte kunna dela små vardagshändelser, inte kunna säga att man saknar och älskar den andre...
Sökte på en kartsida för att se hur många mil det är mellan Nizhnekamsk och Linköping. Fick då reda på att det finns en Linkoping Road i Kapstaden i Sydafrika. Häftigt eller hur?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar