19 maj 2010

Tankar och funderingar

Så var premiären avklarad. +5, 77 slag. Ingen runda som hamnar i några rekordböcker, men jag gjorde mitt bästa. Det var bud på mycket bättre! Satte inge birdieputtar. Hade lite problem att hitta rätt klubba vid inspelen till green, lite vind i ryggen och studs i nedförsbacke så sticker bollen iväg en bra bit. Svårt att bedöma, man vill ju inte bli kort heller. Banan är utmanande, men jag tycker väldigt mycket om den. Utsikten på vissa hål är tipptopp. Grymt kul att äntligen vara igång, fem månaders väntan har varit lite för länge!

I vanliga fall brukar jag vara nere, sur och förbannad, vägra ringa hem och inte vara någon höjdare för omgivningen, när jag scorat som idag. Men så är det inte idag. Dels känner jag att jag gjort mitt bästa, jag har slagit bra slag, men valt fel klubba några gånger och inte satt de birdiechanser jag har gett mig. Det är första tävlingsrundan för säsongen, på en svår bana. Dels finns det värre saker. Jag har fått perspektiv på golfen och livet. Igår fick jag frågan från journalister och spelare om hudcancern, och jag svarade, berättade och förklarade. På kvällen när jag skulle sova kom några tankar och känslor tillbaka som jag inte tänkt eller känt sedan den dagen jag fick beskedet. De går inte ens att förklara. Som ett enda stort mörker. Kroppen vändes ut och in. Tårarna kunde inte ta slut. Smärtan från vetskapen var ofattbar. Varför?

Men.

Jag är så j-a glad och lycklig att jag hade sådan tur. Det var ingen fara, jag blev frisk. Jag har kvar min älskade pojkvän, min älskade familj, mina underbara vänner. Det är det som spelar roll. En bra runda kan göra mig lycklig för stunden, men det som verkligen gör mig lycklig, det är närheten till människorna som jag älskar.

Alla har inte lika mycket tur som jag :(

Tro nu inte att jag är nöjd med min runda och tänker gå runt hela säsongen och skita i resultatet. Så är det inte. Inom mig brinner en eld, jag vill vara bäst och vinna. Men jag tänker göra det med lite mer perspektiv och inte deppa ihop över ett dåligt resultat.

1 kommentar:

Anonym sa...

Du är så bra! :) Kramar Anna