Shit shit shit så trött jag är!! Helt slut, done. 18 håls spel (bar bagen vilket jag aldrig gör, hade bara tänkt spela 9 och då funkar det men så blev det 18), en timmes putträning, cykel till och från gymmet och så ett riktigt byggarpass med frivändningar, chins, knäböj och en massa annat tungt. Huuj!
På första hålet skulle jag som vanligt plocka fram min mest nödvändiga vän, lasermätaren. Men den var inte i stora facket, inte i bollfacket, inte i regnskyddet eller det tredje facket. Gick igenom alla fack en gång till men nej, den var inte där. Även en tredje genomgång, men nää, den hade inte hoppat fram nu heller. Jäkla skit tänkte jag, för jag hade inte en blekaste om var den kunde vara. Antingen hade jag tappat den under träningen igår eller så hade någon helt enkelt snott den. Rundan började inte direkt på bästa vis alltså. Gick och tjurade de första fem hålen. Insåg sen att det var ganska bra träning att få lita på ögonmåttet och insåg även att jag behövde den träningen:)
Väl hemkommen kom jag att tänka på det ständiga gömstället för både det ena och det andra. Där nere bland klubborna... Och mycket riktigt, där gömde sig min älskade lasermätare med sällskap av en chokladbar från tidig vår 2009. Detta klubbfack. Alltid bjuds det på spännande historier. Själv har man hittat klassikern mosad banan ett antal gånger, men storyn om den mosade råttan tar nog priset.
Jag hann med lite tröstshopping också, när jag gick omkring och var olycklig över min borttappade vän. En ny, vit, fin vagn! Den är så modern, har till och med dämpning! Gissa om jag med mina knäböjsben och vagnen med sin dämpning och luftpumpade däck kommer att gå fortast av alla i sommar! :)
Den här synen mötte mig på dörrmattan. Inget uppseendeväckande. Men vänder man på den...
... så blev det mer intressant ;) Alltid lika speciellt att se sitt eget namn på ett omslag. Särskilt när man inte vet att det ska stå där! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar