Det är inte lätt att vara globetrotter. Rörigt med alla språk hit och dit. Jag är inte helt tappad när det gäller spanskan, men de senaste månaderna har jag ju mest umgåtts med ryska ord. Det var därför de som låg närmast till hands under de första två dagarna här i Spanien. Första felet uppstod när städerskan knackade på dörren första kvällen. Hon sa nåt på spanska och höll upp ett par glas som hon ville ställa i mitt kök. Da svarade jag. Nästa dag pratade jag med några på klubben, som är vana att jag i alla fall kan enkla spanska fraser. De frågade hur läget var como estas, bien? varpå jag återigen svarade da. Lite senare samma dag i mataffären lyckas jag få fram ett hola till kassörskan, men när jag skulle säga tack kom det ett spa(-tsiba hördes aldrig, jag kom på mitt misstag) gracias.
Denna lilla historia tillägnar jag min käre far och alla andra unga män som odlar helikopterplatta på huvudet.
Det var en gång en liten gubbe som skulle gå till frissan. Han hade bara 3 hårstrån.
När han kom fram frågade frisören hur han ville ha det. Då sa den lille gubben:
- Jag kan ta sidobena.
Nästa gång han kom hade han bara 2 hårstrån kvar. Då frågade frisören hur vill du ha det? Då sa den lilla gubben:
- Jag kan ta mittbena.
Nästa gång han kom till frissan hade han bara 1 hårstrå kvar. Då frågade frissan:
- Hur vill du ha det?
Då sa den lilla gubben:
- Ä rufsa till det bara.
Hasta luego!
1 kommentar:
haha vad söt!
Skicka en kommentar