Jag känner mig förbannad, frustrerad och besviken på mitt resultat. Jag får inte till det. Och jag vet varför. Ett för långt ofrivilligt uppehåll från såväl träning som tävling pga knäskadan, en mindre svingomläggning som aldrig riktigt hann sätta sig på grund av nyss nämnda, nya klubbor och höga förväntningar eftersom jag trivs så bra på den här banan och vet att jag kan spela bra golf överlag. Tyvärr går allt detta inte riktigt ihop sig, svingen funkar inte helt hundra, missarna är för dåliga och jag vill så mycket att det bara knyter sig. Men som jag skrivit tidigare, Lasses ord: trägen vinner, ekar i huvudet på mig när jag går runt där i solen.
Jag var skitförbannad när jag kom in efter rundan, satte på Takida på högsta volym på iPoden och stormade iväg till rangen med järnsjuan och drivern, mina största fiender under dagen. Efter en stund kändes det bättre och de runt omkring berömde mina drivar, som faktiskt var rätt grymma. Med en lagom jävlaranammakänsla imorn kommer jag förhoppningsvis pricka fairway och få den lilla vita jäkeln att flyga och rulla långt, långt bort..
Stack hem direkt efter rangepasset och hängde med caddie Steve och Anna Knutssons pojkvän Matthieu till beachen för att surfa. Shit, vad kul det är! Steve hjälpte mig att först få ut brädan (hjälp vad strömt det är och så höga vågor!) och sedan att pricka in rätt våg. Kom upp på knä några gånger innan jag till slut kunde stå upp en mikrostund..:) Underbar känsla att åka fort fram med allt vatten och en stor våg runt omkring sig!
Hörde att det är snö hemma. Längtar!! Snöbollskrig väntar..:)
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar