Schumacher hade inte haft en chans

Vilken dag. Vi vaknade här hemma hos svärmor och svärfar, åt en god frukost ute på altanen och tag det allmänt lugnt. Runt halv ett rullade vi iväg mot Arlanda, i väldigt god tid eftersom planet skulle gå 15.50. Tanken var att äta lunch och strosa runt där ett tag innan det var dags att säga hejdå. När vi svängt av från E4 mot Arlanda ringde Daniel till Björn Melin, som ska spela i samma lag och hade fixat flygbiljetterna. Daniel: "Hej, vi är strax framme på Arlanda, var är ni". Björn: "Äääh, vad gör ni på Arlanda, vi ska ju flyga från Skavsta". Faaaaaan.

RallyLotta tryckte på gaspedalen, vi bestämde att lite böter inte skulle spela någon roll, bara jag inte blev av med körkortet. Det gick ganska fort. Det räcker med att skriva det. Men vi hann. Fick till och med i oss lunch och hann ta det lugnt ett tag. Inte illa :) Jag tyckte det här var ganska skönt på sätt och vis, för jag hann inte bli så ledsen som jag skulle blivit annars. Var ju så fokuserad på att köra fort. Men usch vad jag hatar avsked. Det är bland det värsta jag vet. Att säga hejdå till de som jag älskar, om det så är för en helg, är hemskt. En av de platser som jag gärna går väldigt fort förbi, det är avgångshallen på flygplatser. Folk gråter, är ledsna och säger hejdå. Buhu. Däremot finns det ju en glädjeplats på samma område, ankomsthallen. Där står jag gärna! :)

Saknar dig redan älskling. Hoppas dagarna kommer gå jättefort!

Jag klarar ju bara två, men vet att det kommer gå galant för dig imorgon! 15 minst! :) Lycka till!