Jag är en sån jäkla lipsill. När jag blir förbannad forsar tårarna (vilket är något jag hatar, önskar jag kunde vara iskall och ha pokerface), när jag blir överlycklig rinner de, när jag blir rädd likaså (som under Uppskjutet i somras;))... Och ni som har hängt med ett tag vet att jag hatar avsked mer än allt annat. Då forsar tårarna igen. Idag gjorde de det när jag sa hejdå till Daniel. Åh vad jag önskar att vi slapp åka ifrån varandra så ofta. Men sånt är livet när en är hockeyspelare och en är golfproffs. Jag måste hem för att fortsätta träningen och för Daniels del börjar slutspelet. Då vill/bör jag inte vara i närheten. Den vanligtvis så glada kille som jag älskar förvandlas till ett fokuserat monster där allt handlar om mat, sömn och hockey. Inte för att jag älskar det monstret mindre än den vanliga Daniel, men det är bättre för alla parter att vi håller ett visst avstånd <3
Åh vad jag längtar till måndag. Dubai!! Jag gillar verkligen Dubai. Har varit där så många gånger att det känns som hemma, samtidigt får jag aldrig nog av alla enorma bilar, höga skyskrapor, miljarders byggkranar, belysta palmer, valhajar i akvarium, vattenmelonjuicer, golfbanan... Sen att Carro och Jessica är med gör ju saken bara ännu bättre!
Bilder från google.com
3 kommentarer:
Undrar om valhajen i akvariet i Hotel Atlantis lever fortfarande? Du kanske åker dit och kollar? Kram från mamma.
Åh va jag längtar!!!
Man blir ju ganska avundsjuk!
Skicka en kommentar