Mycket tid

Jag blev imponerad av hur snabbt jag fick hjälp igår med remiss, röntgen o utvärdering av bilderna. Har ingen aning om hur det funkar i Sverige, eftersom jag som tur är sluppit den typen av röntgen, men detta var svårslaget. Även om röntgenapparaten såg ut att ha använts dagligen sedan 60-talet funkade allt smidigt. Svaren då... jo, det var mycket positivt. Varken läkaren på sjukhuset eller sjukgymnasterna här på tävlingen kunde hitta något fel, så det verkar som om bara muskeln fick sig en smäll, precis som vi trodde. Jag är ändå "glad" att jag fattade beslutet att inte spela. Det är inte värt att riskera att förvärra någonting bara för att spela en tävling. Det återstår ju ytterligare ungefär 20 tävlingar av säsongen... Den här Australienresan blev självklart inte så bra som jag hade hoppats, men jag tar med stolthet med mig en tredjeplats, en rejäl kämparinsats förra veckan o till sist lärdomen att använda hissen. Nu väntar två månaders tävlingsuppehåll innan European Ladies Cup, Europas motsvarighet till VM, spelas i Spanien i april. Igår fick jag reda på att jag är del ena halvan av tvåmannalaget som representerar Sverige. Medspelare verkar bli Johanna Westerberg, även känd som min extramamma...:) En tävling att se fram emot!

Det är en timmes tidsskillnad från Melbourne till Gold Coast. Jag har varit mer jetlagad efter den resan i måndags än av den för tre veckor sedan som innebar 10-timmars skillnad från Sverige:) Karin Sjödin, som jag delar rum med, spelar tidigt idag så jag vaknade när hon gick upp kl 5.15. Klarvaken! Så nu sitter jag med datorn i knät o har gett upp försöken att somna om. Jag ska ge mig ut på en morgonpromenad strax o sen tänkte jag åka till SeaWorld, för att göra nåt roligt de sista dagarna o samtidigt slippa se alla andra spela min favoritbana. Sov så gott där hemma i Linkan o Sverige!