Obegripligt

Vilken tung dag. Svårt att tänka på annat. Det känns så overkligt och många gånger har jag tänkt att det bara är en mardröm. Innan jag kom in i hockeyvärlden hade jag självklart tyckt att det här var fruktansvärt, men nu när jag varit i Ryssland, levt mitt liv där, flugit de slitna planen, lärt känna den ryska ligan, spelare, hockeylivet.. När flera av mina vänner stod Stefan oerhört nära, då förvandlas det fruktansvärda till något ännu värre som jag inte ens kan sätta ord på. Alla mina tankar går till er, och hans familj.

Detta får en att tänka på sina egna nära och kära. Hur skört livet är och hur fort allt kan vändas upp och ner. Att man ska ta vara på varje ögonblick tillsammans och inte slösa energi på småsaker. Unna sig sånt som får en att må bra.

Jag kan samtidigt inte låta bli att bli förbannad. Jag kan inte förstå att klubbarna låter sina spelare flyga i flygplan som knappt är flygbara. Det finns ju skäl till att de inte får flyga i Europa. Jag kommer aldrig att glömma min första flygresa mellan Moskva och Nizhnekamsk. Har aldrig varit så rädd under en flygning. Taket inne i planet glipade, skruvarna var helt rostiga, många stolar låg framåt eller bakåt och det skramlade och lät illa under resan. Grabbarna berättade dessutom hur deras plan störtsjönk en gång precis efter start. Får hoppas att den här hemska olyckan får ligan och klubbarna att hyra in vettiga plan!

Mitt i allt detta har jag spelat golf. Jag var reserv till pro-amen och fick hoppa in som amatör. Två proffs i vår boll alltså, och en andraplats blev det. Har varit här i Prag i vad som känns som en evighet så det ska bli skönt att börja tävla imorgon. Pappa caddie och mamma extracaddie kommer hit ikväll. Ska bli skönt att träffa dem. Jag startar 12.40. Nu är det dags för en topplacering!