16 juni 2013

Jag klarade det!

Vätternrundan är det absolut värsta jag har gjort. Det var så långt, gjorde så ont, kändes som det aldrig skulle ta slut... Fysiskt var det jobbigt, mentalt var det ännu värre. Att ha cyklat 10 mil, ha ont överallt och veta att det är 20 kvar, det var kämpigt. Så när jag till slut rullade över mållinjen med mamma och pappa på plats bland allt folk som stod och hejade, det var helt underbart!! Och jag är väldigt nöjd med tiden: 12.07. Särskilt med tanke på antibiotikakuren som jag avslutade i onsdags. Målet var 12 timmar och de där sju minuterna får jag helt enkelt bjuda på:)

Loppet känns i kroppen idag, jisses. Stapplar runt som en stelopererad 95-åring. Har en känsla av att jag kommer ha halvtunga ben de kommande dagarna och jag gör nog bäst i att undvika trappor.

Nu är halva Klassikern avklarad. Vansbrosimmet och Lidingöloppet kvar, de "enklare"delarna. I alla fall om man ska tro på vad alla säger. För egen del har jag lite ångest över att behöva simma 3 km i iskallt vatten, badkruka som jag är.

Idag är det jobb som gäller, på Campushallen. Ikväll middag med familjen och mormor. Imorgon Stockholm. Ska bara njuta hela veckan av att ha klarat av ett av årets stora mål!
 

Inga kommentarer: